”Hej Geir Arne! Hoppas allt är bra? Jag tänkte dubbelkolla med dig. Har du skidor eller en kälke som jag kan låna? » Frågan är inte så ovanlig inför en skidsamling i Momentum. Ändå är jag lite mer osäker den här gången.
På skidor utan två ben och en arm.
Christoffer Linde kommer från Halmstad i Sverige för att följa med på en skidkollektion med sin kollega Jessica Broström. Det är obligatoriskt att vara arrangör när någon väljer att köra 700 kilometer en väg för att prova på skidåkning. Vi borde ha ett erbjudande.
Som tur är känner jag Christoffer något sedan tidigare och jag vet att han är väldigt villig att testa nya saker. Jag vet också att hans hjärna i princip har ett läge: lösningsorientering. Det hjälper mycket när han har amputerat två ben och en arm.
Fotprotesgrundare
”Jag har möjlighet att få skidor, stavar och pjäxor från hotellet. Och jag har en extra knästående släde. Har du provat att åka skidor efter amputationen? » Innerst inne var jag lite osäker på hur vi skulle gå med stil. Samtidigt har jag lång erfarenhet av att se att det mesta kan gå.
”Det låter bra! Jag har testat med stubbar, men behöver nog justera vinkeln på foten. Jag har storlek 42, men kan ändra fotstorlek.” Riktigt skönt att vara flexibel i fotstorlek, var min första tanke.
Christoffer har också tillgång till fler fötter än de flesta av oss. Han är grundaren bakom fotprotesen Xtend Foot. Vi med proteser kan relatera lite mer tekniskt till ben.
Skruvar fötter
Lördag morgon snöar det. Lätt pudersnö som är skön att falla på även om den inte glider lika bra. ”Ska vi börja stå?” frågar jag vid lunchbordet. ”Då kanske du får lite nytta av dina ben och.” ”Ja, gärna!” kommer det spontant från Christoffer. ”Om det inte fungerar kan vi prova släden”, fortsatte jag. ”Kanon!” är det omedelbara svaret.
Vi får god hjälp av Robert i skiduthyrningen. Han kommer med flera par stavar och skidor. Vi väljer att testa ett par längder. Christoffer är lätt i kroppen och passar därför med juniorskidor. Samtidigt ger längre skidor bättre balans.
Dessutom börjar Jessica skruva Christoffers fötter. Vi måste justera balanspunkten. Ett återkommande problem med proteser är full höjd. När det varierar kämpar vi. Foten är ställd på en nivå. Avvikelser leder till obalans.
Bra framsteg med en arm
Inte överraskande är det balansen fram och tillbaka som är utmaningen, även efter justeringar. ”Jag tycker att du gör det bra för att vara första gången! Får du gå diagonalt?” frågar jag försiktigt. Den kommer med mussteg och ineffektiv. Men jag ser att pojken är stark i överkroppen. Han lyckas få bra framsteg även om vänster arm amputeras högt.
Lite av en hemlighet är att han har en osseointegration. Därefter opereras en bult in i benet där protesen fästs direkt. På så sätt släpper han ärmar som begränsar rörelse och utveckling av muskler. Jag har också fått möjligheten, men den passar mig inte. Det jag har fungerar alldeles för bra för att riskera en operation.
Armstyrka och tejp
Min slutsats är tydlig. ”Det här kommer att gå mycket bättre sittande, Christoffer.” Han sticker in för att byta fot och kommer ut med två runda plattor under proteserna. De bygger lite i längden och ger stöd mot slutet. Vi vill ha en tyngdpunkt som inte är högre än nödvändigt.
’Nu binder jag dig. Detta för att säkerställa att du har bra kontakt med släden. Det borde vara en förlängning av dig. Och det är smart om du ramlar av en backe. Då behöver du inte krypa långt för att få det igen, ’Jag flinar. Jag ser snabbt för mig några roliga situationer vid sådana ofrivilliga fall. Det är möjligt att det är roligare för mig än de som upplever det.
Men vi behöver inte oroa oss. Christoffer imponerar i armstyrka! Han får bra framsteg och med lite gaffatejp får vi fästa vänster stav tillräckligt bra i protesen. Det finns ingen permanent lösning, men det tar lång tid att få känslan av aktiviteten. Christoffer är så glad att han lovar att komma tillbaka nästa år.
Text och bilder: Geir Arne Hageland