”Det finns ingen kråka!” Rune och jag stannade på väg ner från Viewpoint Snøhetta. En örn seglade över oss på flytkraften. I stora cirklar tog det ett par varv över oss innan vi spanade efter ett lättare byte. En dubbelamputerad tungviktare och en man med en arm blev för våldsamma.
Höstfärger i bergen
Höstfärgerna har kommit. Det hade även höstväder på Dovrefjell. Momentum synd 7. ridhelgen på Hjerkinn möttes av ganska varierande väder. Men proteser tål en del vatten, så gänget lyckades ändå trivas första helgen i september.
Kamratsamling med aktivitet
Årets grupp var inte stor. Åldersspannet var dock mycket stort. Kjetil (Bragstad reds. anm.) hade med familjen. Då blev Herman den yngste Momentum-deltagaren någonsin på Hjerkinn med sina 1 ½ år. I den andra skalan hade vi en vital pensionär. Halvor hade amputerats ungefär när Herman föddes. Helgen före sammankomsten hade han varit på ett annat evenemang och överbelastat benet. Men trots att han hade en stor svullnad i benstumpen som hindrade användningen av proteser, vägrade han att rapportera förfall. Han kom i rullstol. På grund av trängseln valde han att inte delta i turerna. Vi skulle förmodligen kunna få upp honom vid Viewpoint sittande, men det är frivilligt. Och som han själv sa: ”Jag skulle komma ändå. Det här är första gången jag deltar och jag skulle vilja träffa dig.” Även om detta är en aktivitetssamling är kamratarenan den främsta anledningen.
Protes och myra
Hälften av gruppen ville åka. Resten föredrog apostelns hästar. Turen till fots är betydligt kortare än åkturen, så fotgängarna hade gott om tid att spana efter myskoxar medan de väntade. Resultatet var upplyftande. Vi såg tolv musköter från Viewpoint Snøhetta. Allt på betryggande avstånd.
Ryttarna var lite blåslagna när de kom upp för att äta lunch. Anledningen var troligen bristande ridvana. Kristin kom sist. När hon närmade sig såg vi en lite ovanlig fotställning. Hennes protes hade vridits 60 grader inåt och hälen var längst fram. Till råga på allt hade hon tappat benet i ett träsk på väg upp och nästan skrämt en holländsk familj på väg. Men Kristin tar sådant med gott humör. Benet var med på hela resan.
Testad elcykel
Söndagen var en återhämtningsdag innan avgång efter lunch. Några gick en promenad ner till Hjerkinndammen med en extra utmaning över en myr. Liv Karin och Rune provade vanliga elcyklar och Merete provade en handcykel. Det var bara så långt som Liv Karin ville kliva av cykeln igen. Uppenbarligen en catchy aktivitet.
Nästan traditionellt avslutades samlingen med Bacalao från Folldal. En utmärkt måltid innan vi lämnade höstfjällen för denna gång.