En låramputerad långfärdscyklist

Strax före målgång i Oslo nu i juni, efter cykling från Lillehammer. Tor Aalberg i mitten av bilden. Foto: Lill-Therese Nygård Aalberg.

Han cyklade mycket, mer än de flesta, innan han fick låret amputerat – och han har cyklat mycket efteråt, fortfarande mer än de flesta.

Nu i juni var 57-årige Tor Aalberg att finna bland cyklisterna i det cirka 19 mil långa Styrkeprøven-loppet från Lillehammer till Oslo.

”Jag tycker inte att det var särskilt långt, jag tycker att jag hade en fantastisk resa. Lite motvind från Minnesund och in, men annars var det en jättebra tur”, säger Tor.

Den längsta är längre…

Inte särskilt långt… Lillehammer – Oslo är bara den tredje längsta av de fem distanserna som deltagarna i det årliga styrkeprovet kan välja mellan, och Tor är mycket medveten om – utifrån sin egen erfarenhet – att den längsta är längre:

Den går från Trondheim till Oslo; den är cirka 540 km lång; den genomfördes av Tor nio gånger, inte mindre, innan han 2007, i sitt arbete som formsnickare, utsattes för olyckan som ledde till låramputationen.

Och sedan, som om nio gånger inte var nog, cyklade han Trondheim – Oslo igen 2012, nu med protes på höger pedal (se Livsglede nr 2 och 3, 2012).

Efter den resan tänkte han att det får vara nog, senare har han fastnat för kortare turer, och han förklarar det med att långresor som Trondheim – Oslo kan straffas i längden i form av slitage, något han skulle undvika hellre.

En aktiv Momentum-medlem

Trondheimsmannen Tor har tidigare suttit i Momentums huvudstyrelse, nu är han ledare och kamratkontakt i Momentum Midt-Norge.

Han berättar att han normalt tränar på cykel tre gånger i veckan under sommaren och att han under vintern kör spinning och cyklar i gymmet.

Ja, och så deltar han i ett och annat lopp. Och det är på senare år som det har blivit en vana att han och hans fru och två andra par årligen har en vistelse på Mallorca – och att männen då gärna tar sig en del sträckor på cykel på den spanska ön, med resultatet att Tor skyltar med 40 mil bakom sig på två hjul där i maj i år.

Tävlande med två ben

Rent sportsligt cyklade han mer än en gång innan amputationen, senare har han koncentrerat sig på cyklingen. ”Jag har upptäckt att det är det som fungerar för mig.”

Ett styrketestlopp som det han genomförde den här månaden – tillsammans med en Trondheimsgrupp på 13 andra män och fem kvinnor som han ofta tränar med – handlar till stor del om friska deltagare, inklusive många som inte har någon relation till amputerade personer och deras proteser, med resultatet att Tor väcker viss uppmärksamhet.

”Många stannar och tittar på mig och frågar hur det är möjligt att åka protes. Det finns många frågor, det är många som är nyfikna”, säger Tor, som planerar att åka till Lofoten i juli, för att cykla en 23 mil lång tur.

Att cykla gör naturligtvis att Tor kan ses som en man i god fysisk form. ”Om du är i bra fysisk form kan du tåla mer i vardagen”, säger han. ”Du orkar mer, du orkar mer.”

”En fritidsresa”

Enligt Tor innebar Lillehammer – Oslo i juni ett par matstationsstopp, det fanns inget mål att komma först i mål, men många andra deltagare blev omkörda på vägen, Trondheimsgänget kom inte sist till Oslo. ”Alla vi nitton kom i mål, det var målet med resan.”

Thor klockades in på sex timmar och 52 minuter. — En fritidsresa, kallar jag det.

fd / hhr

Om du undrar hur du kanske kan åka protes, kolla in videon nedan!

 

Lämna en kommentar