Läsarbrev – Vi är alltid tre på turné

Terje har en stark vilja – och ett ben.

Foto: Terje Tobias Finsådal med protes uppför berget. Foto: Åshild Schmidt

Han accepterar inte att fotprotesen ska hindra honom från att leva livet som han vill.

För åtta år sedan var det omöjligt för Terje att gå 250 meter hemifrån för att gå på bio. Förra året gick han på Kjerag. I år har vi gått från stuga till stuga på Hardangervidda.

Att gå till Kjerag med benproteser gör ont. Samtidigt är det en stor personlig seger att genomföra resan.

Men det handlar om mer än en mans bedrift. Den handlar också om en skicklig kirurg som rekommenderade reamputering 2012, och om en framstående ortopedingenjör från Moss som aldrig anser sig vara färdig med protesen förrän Terje är nöjd.

Släktingar

Foto: Terje Tobias Finsådal med protes på cykel. Foto: Åshild Schmidt

Jag är släktingen. Den som aldrig går ensam med min man på promenader. Vi är alltid tre på resan – Terje, Beinet och jag.

Huruvida resan blir kort eller lång, det bestämde under många år Beinet. Nu är det i större utsträckning Terje och jag som bestämmer vart resan går.

Benet är inte så förtjust i att åka skidor. Det råder brist på balans och Terje kan se ut som en fylla i nedförsbackar till förvirring.

Terje har därför ersatt skidor mot fatbike, och åker nu runt fjällen hela vintern. Även på sommaren används cykeln för rekreation och träning.

Det handlar om vad du vill

Foto: Terje Tobias Finsådal med protes i berget. Foto: Åshild Schmidt

Nyligen avslutades en tredagarstur på Hardangervidda. Två dagar på cykel och en åtta timmar lång vandring i bergen, gick bra. Terje och Beinet mådde bra eller hade ont – vi var glada alla tre. Benet blev även huvudpersonen på turiststugan på kvällen.

Mycket handlar om vad man vill. Men med ett ben mindre än normen handlar det också mycket om vad som är okej.

När det man vill kräver för mycket ansträngning och smärta är det nödvändigt att tänka alternativt. Det kan till och med vara viktigt att sänka sina ambitioner.

Efter resan till Kjerag sa Terje: Aldrig mer. Det krävdes för mycket. Efter att ha gått fram och tillbaka Gaustatoppen i ett hav av dimma sa han: Vi måste upp igen när det väl är fint väder. Efter åtta timmar på fötter i platt terräng på Hardangervidda sa han dock: Här måste vi snart igen!

Som anhörig är jag glad för mannens vilja. Och så är jag evigt tacksam för hjälpen från kirurgen och ortopedingenjören i Moss. Summan av professionell kompetens och livsvilja, ger oss ett allt mer meningsfullt liv.

Nästa utmaning för Beinet är att promenera från Bortelid till turiststugan på Gaukhei. När det blir vet jag inte – vi får ta det en helg. Benet är i bra form.

Text och bilder: Åshild Schmidt