‘- Exchange of experience with other amputees has helped me a lot

‘- Exchange of experience with other amputees has helped me a lot

Geir-Håkon är mycket aktiv på fritiden. Han har fått cykeln ombyggd med speciella handtag som gör det möjligt att cykla som vanligt. Foto: privat. Efter amputationen av högerarmen fick Geir-Håkon lära sig skriva och ta lappen igen. Tack vare flitigt användande av flera armproteser och hjälpmedel lever han ett aktivt och givande liv. Av Marte […]

Geir-Håkon är mycket aktiv på fritiden. Han har fått cykeln ombyggd med speciella handtag som gör det möjligt att cykla som vanligt. Foto: privat.

Efter amputationen av högerarmen fick Geir-Håkon lära sig skriva och ta lappen igen. Tack vare flitigt användande av flera armproteser och hjälpmedel lever han ett aktivt och givande liv.

Av Marte Nordahl

I november 2015 var det bara en månad innan 69-årige Geir-Håkon Øverby från Elverum skulle gå i pension. Det hade snöat och regnat ute på morgonen. Han skulle lägga sig på ett bord för att såga, när han halkade på den hala backen och ramlade rakt ner i sågen.

– Jag hade väldigt tur. Det var inte många centimeter att göra innan det kunde sluta katastrofalt. Jag skar min högra överarm två gånger, säger Geir-Håkon.

Geir-Håkon skadades svårt i nästan en halvtimme innan ambulans kom och han körde direkt till sjukhuset Innlandet i Elverum. Han transporterades med helikopter till Rikshospitalet.

Amputerad samma dag

Innan han lades i narkos på Rikshospitalet visste han att armen inte gick att rädda.

– Många amputationer är planerade av medicinska skäl. På grund av den allvarliga och traumatiska olyckan var amputationen helt oförutsedd. Själva operationen skedde med fullt läkarteam samma eftermiddag som jag kom till Rikshospitalet. Jag fick behålla halva överarmen på cirka 25 centimeter, säger Geir-Håkon.

Missade ett samtal med kirurgen

Han lyfter fram den goda vägledning och hjälp han fått både på Rikshospitalet och på sjukhuset på Innlandet i Elverum.

– För det andra missade jag ett bra samtal med kirurgen efter operationen. Direkt efter operationen erbjöds jag en psykolog som jag inte kände behov av. Jag fick även bra hjälp av sjukgymnast, arbetsterapeut och sjuksköterskor efter operationen.

Tidigt informerad om Momentum

Geir-Håkon blev för första gången bekant med Momentum på sjukhuset i Innlandet i Elverum. Här genomgick han sårbehandling efter olyckan.

– En av sjuksköterskorna undrade om jag var intresserad av att titta igenom ett kuvert med information om Momentum. Jag reagerade väldigt positivt på detta. I efterhand har jag hört att alla inte har fått motsvarande information, säger han.

Geir-Håkon kom till Momentum några veckor efter olyckan. Han är mycket nöjd med att ha varit medlem i Momentum de senaste fyra åren.

– I Momentum träffar jag likasinnade och många trevliga medlemmar, även om stackars amputerade är i klar minoritet.

Besök av en kamrat i Momentum

Tidigt i rehabiliteringsskedet hamnade han på rehabiliteringsavdelningen på sjukhuset på avdelningen Innlandet i Ottestad, strax utanför Hamar. Första dagen fick han besök av en kamrat från Momentum.

– Jag hade ett väldigt bra samtal med personen och reagerade positivt på uppmärksamheten från dem.

Geir-Håkon var sjukskriven i ett halvår efter amputationen. Vistelsen på rehabiliteringsavdelningen gjorde honom förberedd och redo att återgå till vardagen.

Anpassad till en armprotes

Efter avslutad vistelse på rehabiliteringsbehandlingen våren 2016 skickades han till Norsk Teknisk Ortopedverkstad på Ottestad strax utanför Hamar. De är specialiserade på armproteser.

– Här fick jag enastående hjälp inom alla områden. I början ägnade vi mycket tid åt att få protesen justerad på millimetern. Det var väldigt spännande att få vara med i processen. Så småningom fick jag bättre signaler in i sensorerna. Efter två månader fick jag en optimal och välpassad protes med hylsa, säger han glatt.

Geir-Håkon är nöjd med det njutbara resultatet. Rikshospitalet har även lyckats få fram en rest av biceps och triceps som fästs på protesen. När han knaprar på den ges signaler in i sensorerna i protesen. Därmed lyckas han öppna och stänga sin hand och ta tag i saker.

Minimal smärta

– Direkt efter amputationen kändes det som att jag hade både fingrarna och armen intakt trots att den var borta. Känslan försvann gradvis efter två till tre veckor och försvann så småningom helt.

– Jag är tacksam för att jag är en av de lyckliga som upplevt minimal smärta efter amputationen. Jag fick bara några värktabletter direkt efter operationen. I efterhand har jag inte behövt mer. Jag har minimalt med fantomsmärtor, säger han.

Normalt och aktivt liv

Geir-Håkon hade också turen att få ett bra bemötande och uppföljning av arbetsgivaren inom IF sakförsäkring.

– Jag lyckas utföra de flesta aktiviteter hemma, både ute och inne. Jag sysslar med glädje i trädgården där jag behärskar bra grovverktyg som skottkärror, snöplogar, gräsklippare och spadar. Eftersom jag inte längre har någon finmotorik i armen får jag inte full ersättning genom en armprotes. Även om finmotoriken i stort sett är borta är jag glad att jag lever ett normalt och aktivt liv. Som amputerad är det viktigast att titta på möjligheterna snarare än begränsningarna, säger han.

Aktiv på fritiden

Under sommaren deltar han i turné- och företagsorientering iklädd protes. Med karta och kompass får han, förutom datachip, inte använda protesen lika mycket i verksamhetsinriktningen. Dessutom har han med sig protesen ute i skogen.

– Dessutom har jag fått hjälp att bygga om en cykel. Jag tog mina första cykelturer förra sommaren, vilket bidrog till att öka livsaktiviteten drastiskt.

Geir-Håkon har tidigare spelat fotboll och finner fortfarande stor glädje i sporten. Han nöjer sig med att se lokala matcher och på tv.

Prisutdelning under företagsorientering.

Lärde mig skriva igen

Som högerhand fick Geir-Håkon lära sig skriva igen med protesen.

– Tillsammans med arbetsterapeuterna började jag först träna på att rita rutor och linjer. När jag bemästrade det gick jag över till att skriva bokstäver. Det var en fantastisk övergång att lära sig skriva igen.

– Jag fick också köpa en ny elbil med automatlåda. Därmed fick jag också ta lappen igen. Uppkörningen gick väldigt bra. Några ombyggnader gjordes på bilen. Efteråt har jag kört 50 tusen kilometer. Bilresorna ger mig mycket, säger han.

Facklig representant och styrelseledamot i Momentum Innlandet

Geir-Håkon har även blivit vald till förtroendeman i Momentum – förutom att vara tillförordnad vice ordförande i Momentum.

– Arbetet ger mig mycket. Själv vill jag ha ett större engagemang bland många medlemmar. Det är också fördelaktigt att kunna involvera anhöriga i större utsträckning. Jag tycker att det är synd att många amputerade lever ett passivt liv. Med ökat engagemang hoppas jag på ökat stöd och fler medlemmar. Dessutom vill jag att Momentum ska vara en stor och stark förening för hela landet, säger han.

Han lyfter fram det låga medlemstalet på 15 procent bland armamputerade. Geir-Håkon understryker att han vill ha ett större fokus på armen.

Som person

Geir-Håkon tränade som jämställd höger över nyår. På rehabiliteringsavdelningen på Ottestad har han redan haft sina första kamratsamtal. Eftersom det generellt är få armamputerade är han inte där lika ofta.

– Samtalen var väldigt givande och det känns naturligt för mig att komma dit, säger han nöjd.

Det är viktigt att se fram emot livet

– Det är viktigt att se ljust på livet när man har amputerat. Många kan sitta i det djupaste mörkret och med de tyngsta tankarna. Ingen amputerad ska känna sig ensam med sådana utmaningar. Medlemskapet och engagemanget i Momentum är mycket meningsfullt. Att komma i kontakt med jämnåriga är avgörande för att behålla en god livskvalitet, säger Geir-Håkon.