Eva Haugland- Simning som dövar fantomsmärta
– Simning dövar fantomsmärtan När fantomsmärtan är outhärdlig simmar Eva (41) varje dag. Lugnet och de positiva effekterna som träning i vatten ger, gör simningen till en effektiv träningsform. Av Marte Nordahl. Foto: Privat Eva Haugland från Stord började med simträning redan en månad efter låramputationen för snart ett och ett halvt år sedan. […]
– Simning dövar fantomsmärtan
När fantomsmärtan är outhärdlig simmar Eva (41) varje dag. Lugnet och de positiva effekterna som träning i vatten ger, gör simningen till en effektiv träningsform.
Av Marte Nordahl. Foto: Privat
Eva Haugland från Stord började med simträning redan en månad efter låramputationen för snart ett och ett halvt år sedan.
– Jag märkte snabbt att simning hade bra effekt på min fantomsmärta. Jag simmar tre till fem gånger i veckan, allt beroende på min energinivå och smärta. Om jag har ont så simmar jag varje dag. Simning är en säker träningsform som förebygger belastningsskador, säger Eva.
Låramputerade i januari 2020
Eva fick sitt ben amputerat på Haukelands sjukhus den 3 januari 2020, till följd av ett kraftigt infektionssår i knäprotesen.
Hon minns väl hästmyggan som högg henne rakt i operationsärret inuti knäprotesen när hon var på affärsresa i Danmark 2019. Som svar svullnade båda benen upp så att hon inte kunde gå.
Planerad amputation
Som ett resultat av infektionen gav hennes läkare henne ett val mellan en förberedd amputation, eller ett försök att rädda benet, med möjlighet till en spontan amputation under operationen.
– För min sons skull som jag är ensam med landade jag på en planerad amputation. Operationen gick väldigt bra. Jag har haft turen att såret har läkt bra, informerar hon.
Olycka på lekplatsen
Eva minns väl olyckan på dagis 2008, som helt skulle få ett slut på hennes liv.
– Jag hade köpt mig nya militärskor som jag fick ta på mig innan jag började på ett nytt fast jobb som ordningsvakt dagen efter. Jag lindade snören runt skorna i all hast, innan jag sprang iväg med min son till barnkammaren för att leka.
När hon hoppade över sandlådan klamrade sig skosnörena fast i kanten. I nästa ögonblick störtade hon sig framåt och krossade både benet och knäet. I ett försök att resa sig igen föll hon och bröt benet igen.
På en affärsresa i Danmark dagen innan blev hon stucken av en hästmygga inuti knäprotesen.
Flera operationer
Kort efter olyckan skickades hon med ambulans till Haukeland. Där opererade man knät och två ligament som rökts under hösten. Efter sex veckor försökte hon jobba igen, utan framgång. Operationen blev inte som hon tänkt sig.
På grund av infektioner efter operationen hade Eva stora utmaningar med att få huden att läka.
– Efter att läkaren fick reda på att jag hade osteoporos har jag genomgått många frakturer och olyckliga operationer, säger hon.
Simning och ensamtid i poolen ger Eva massor av energi och en komplett känsla av lugn och harmoni.
Ensam om utmaningarna
För Eva har tiden efter amputationen handlat om att ta hand om sin son och hennes cancerdrabbade pappa, som dog i början av december 2020. Dessutom har hon varit fast besluten att lära sig gå.
– Jag stod mycket ensam om utmaningar runt omkring mig, samtidigt som jag tvingades stå i stormen. Efter att min pappa dog och min son flyttade hemifrån har det varit både upp- och långa nedgångar, säger hon.
Lugn i poolen
Poolen är det enda stället Eva känner att hon kan slappna av helt.
– Simning och vattnet ger mig ro. På träning är det bara simhallen och jag, inget annat.
Eva simmar ungefär en timme åt gången utan instruktör. Ibland simmar hon också med kompisar. Vid ökat behov lägger hon ner en dubbeltimme.
Bra effekter på kroppen
– Jag föredrar simning framför styrketräning eller löpning på löpbandet. Simning har goda effekter på kroppen, bland annat ökad muskelmassa. Även rehabiliteringscentret på Nordås och min ortopedingenjör i Blatchford Bergen märker att jag har fått mer stabilitet och bra balans.
– Likaså har jag fått tips från min gamla simtränare på gymnasiet, som hade en pappa som hade en låramputation. Han har lärt mig att jag måste koncentrera mig på att få resten av låren när jag tränar bröstet. Det är så jag bygger muskler på bästa möjliga sätt, säger hon.
Låramputerade Eva Haugland (41) från Stord simmar aktivt flera gånger i veckan för att döva fantomsmärtan och stärka hela kroppen.
Rehabiliteringsvistelse på Nordås och en av de första dagarna med protes.
Inspirerad av positivitet
Efter amputationen var Eva på rehabilitering på Nordås. Här träffade hon amputerade som tappat hoppet om ett lyckligt liv, och som föreställde sig ett liv i rullstol.
– Øyvind Fredriksen, som jag träffade när han var dagpatient på Nordås, inspirerade mig att leva ett aktivt liv. Han sa till mig att jag kunde fortsätta göra allt jag gjorde innan jag blev amputerad. Det skulle bara ta lite tid att få vardagen att fungera med en protes.
Viktigt med en samtalspartner
Eva utvecklade en god vänskap med Øyvind. Han har vid flera tillfällen hjälpt till med tips och tricks för skötseln av amputationsstumpen.
– Bra stöd och goda vänner är det viktigaste man har i livet. De vänner jag har idag är anledningen till att jag reste mig från stolen och på protesen. Jag upplever att många patienter jag träffar på Nordås saknar någon att prata med om upplevelser. Det är väldigt naturligt att dela erfarenheter när man är i en rehabiliteringsfas, säger Eva som även har en utbildning i emotionell första hjälpen.
Eva framhåller det stora värdet av att även ha en nära dialog och god uppföljning av ortopedingenjören och chefen på Blatchford i Bergen.
Supportkontakt
När Eva amputerades bestämde hon sig för att ansöka om allt hon har rätt till.
– Jag har blivit tilldelad en stödkontakt då jag går promenader på tre timmar varje vecka i skog och mark. Benskörhet gör mig extra nervös inför att ramla. Jag tycker att det är betryggande att vara med någon på resa, säger hon.
Ny vistelse på Nordås
Förra året hade Eva en tio dagar lång rehabiliteringsvistelse på Nordås. Här lärde hon sig att bli mer säker på att bära protesen. Benskörhet gör rädslan att ramla med en protes stor.
– Vi tränade på att gå i trappor och nedförsbackar vilket jag tycker är väldigt läskigt i dag. Jag har lärt mig att det är viktigt att sätta full belastning på protesen samtidigt som man litar fullt ut på den, säger hon.
Vingen i Bergen med protes. Eva älskar att vandra i branta fjälllandskap på Stord. Målet är att gå uppför Trolltunga när hon känner sig tillräckligt säker på benprotesen.
Ska bestiga Trolltunga
Under rehabiliteringsvistelsen på Nordås spenderade Eva mycket tid utomhus och tränade i backar med sin sjukgymnast.
– I Västnorge har vi otroligt många upp- och nedförsbackar som kan vara utmanande att klättra och åka ner. Jag vill åka mer krävande och längre resor än vad de gör idag.
– När jag känner mig tillräckligt säker på benprotesen är målet att gå Trolltunga. Jag drömmer också om att komma på båten så att jag kan fiska, säger hon.
På tur i Hystadmarkjo. Eva har nyligen haft en rehabiliteringsvistelse på Nordås där hon har tränat gång i backar, samt styrketräning som utrustat henne för att komma på en båt, så att hon kan fiska.