– En osseointegration kommer att förenkla allt det praktiska gårdsarbetet

– Jag ser fram emot behandling med osseointegration. Det kommer att underlätta vardagen med traktor och lastbil. Den höga låramputationen gör att hylsan jag använder idag inte är lika användbar, säger Villy Andresen.

Av Marte Nordahl. Foto: Privat.

Villy Andresen från Tyristrand minns väl det ödesdigra fallet på den såpiga innergården i januari 2015.

Benet stod rakt ut på sidan av knät i nästan 90 grader. Till följd av olyckan var Villy tvungen att opereras i ett nytt knä. Att operationen inte lyckades resulterade i fyra efterföljande knätransplantationer, samt tre knäoperationer.

– Jag minns tiden som en ren mardröm, säger Villy.

Hoppolycka som 13-åring

Villy minns de grova tonåren i hoppbacken där det handlade om att hoppa så länge som möjligt. Ett olyckligt och kraftigt fall i hoppbacken resulterade i sträckta senor och korsband. Hela sommaren därpå gick han med kryckor och gipsad högerfot.

– Som 18-åring opererade jag ett knä på Sophies Minde utan någon förbättring. Även om jag inte har haft så mycket ont efteråt har jag upplevt höger knä som mer instabilt, säger han.

Vill ha amputation

Det obekväma knäet gjorde Villy beroende av kryckor under de kommande två åren.

– Till sist frågade jag om ortopedchefen kunde amputera mitt knä, något läkarna inte ville. Jag lät dem veta om jag ändå skulle ta jobbet i egna händer. De hade alltså inget annat val. Jag ångrar inte en sekund själva amputationen, säger Villy.

Amputationen

Innan amputationen kom Villy i kontakt med Arne Wilberg genom en bekant på jobbet. Då var Arne med i kamratkommittén i Momentum.

– Jag ringde Arne och ställde frågor till honom om hans amputation. På mötet strax därefter fick jag en introduktion i hur benamputationen hade förändrat hans vardag. Även om jag var lite förberedd på hur saker och ting skulle bli, var min låramputation annorlunda. Jag amputerade precis ovanför höger knä, mitt på låret, minns han.

– Själva amputationen gick väldigt bra. Strax innan operationen erbjöds jag lugnande medel. Med en hög smärttröskel var jag säker på att jag inte behövde något. Jag såg fram emot att få operationen klar. Det var en lättnad att få bort knät, minns han.

Medlem i Momentum

Villy gick med i Momentum samma dag som amputationen. Han har haft stor glädje av medlemskapet sedan dess.

– Det har varit nyttigt och inspirerande att läsa så många olika berättelser om protesanvändare i hela landet.

Villy har även deltagit i julbord och informationsträffar. Tyvärr har han varit för upptagen med jobbet för att kunna gå på evenemang.

Vandringsskola på Fram

Direkt efter amputationen skickades han till gåskola på Unicare Fram i Rykkin. Här lärde sjukgymnasten honom att smärta kan vara ”kul”.

– Till att börja med gjorde det ont att ha på sig protesen. Eftersom stubben hade en fin längd var det enkelt att lära sig gå. Benet kändes också stabilt. Bara några veckor efter amputationen klättrade jag även upp på toppen av klätterväggen på Fram. Jag bestämde mig tidigt för att inte ge upp hoppet om att återfå ett aktivt liv. Min egen envishet har gynnat mig.

Gula stafylokocker

Två år efter amputationen bildades förkalkningar på sidan av benröret på stubben som måste tas bort. Gula stafylokocker uppträdde också genom såret. Bakterierna hade troligen funnits redan efter amputationen. Stafylokockerna resulterade i en ny amputation.

– I januari 2019 amputerade jag hela 13 centimeter extra över den gamla stubben. Med en kortare stump känns benet också mer instabilt när jag bär ärmen. Även om det inte är svårt att gå är det utmanande att få protesen att kännas helt stabil på stubben, tillägger han.

Process av osseointegration

Utifrån dessa utmaningar har Villy startat en process med osseointegration på Rikshospitalet. I samarbete med erfarna ortopeder på sjukhuset i Göteborg ser han fram emot att påbörja behandlingen. På grund av covid-19 har insatsen skjutits upp tills vidare. Villy hoppas på en operation till hösten.

– Jag ser verkligen fram emot det här. Jag har förberett mig mentalt sedan i somras när jag blev medveten om den här lösningen. En integration kommer förhoppningsvis att göra min vardag väldigt lätt. Det blir mycket bekvämare och roligare att köra traktor på gården. På grund av smärtan jag får av att sitta på hylsan tar jag av den när jag kör lastbil och traktor. Traktorkörning är också utmanande eftersom jag går i och ur traktorn oftare under arbetet. Därmed rör sig även protesen så att jag måste sätta på den igen. Det känns ganska skruvat. Med integrationen på plats blir det bekvämare att sitta. Jag kommer också att använda benet mer aktivt i vardagen, understryker Villy.

Jobbar varje dag

Efter amputationen tog det bara en vecka innan Villy körde traktorn igen. På den tiden hade han inte ens någon protes.

– Det gäller att inte ge upp när man möter motgångar. Idag har jag som tur är ingen form av fantomsmärtor eller ont i rumpan, säger han.

Även med en utmanande arbetsdag kör Villy lastbil varje dag. En vanlig arbetsdag för transportkedjan Kjos börjar klockan tre på morgonen. Här har han jobbat de senaste tjugo åren, med knappt 75 000 kilometers körning bakom sig. Efter en hel arbetsdag fortsätter arbetet med traktorn på gården fram till sex på kvällen.

Hjärtflimmer

Villy tycker att det är mer utmanande att gå nu än tidigare. I januari i år fick han hjärtflimmer, vilket gör att han tröttnar snabbt och orkar inte lika mycket som tidigare.

– Ändå har jag lyckats måla huset. Jag har bytt ut stegen mot en hiss som jag använder som hjälpmedel. Eftersom jag är van vid att hålla mig aktiv även med en ärm är det naturligt för mig att stretcha lite längre. Det hjälper också att ha en snäll sambo, säger han.

– Aldrig tidigare har jag haft så många shorts som nu. Detta gör det lättare att ta på och av protesen. Jag skäms inte för att ha protes heller. Det är också trevligt att folk kommer över och ställer frågor till mig och får en pratstund, säger han glatt.

Rullstol som avlastning

För att avlasta det friska benet så mycket som möjligt använder Villy rullstolen så fort han kommer hem från jobbet.

– Medan jag väntar på att komma igång med behandlingen sparar jag stumpen för så mycket slitage som möjligt. Eftersom hylsan sitter helt annorlunda nu än när stumpen var längre är det också mer utmanande att använda musklerna. De jag har pratat med som har en liknande integration i benet säger att de använder musklerna på ett helt annat sätt än med en ärm, säger han.

Att hålla sig aktiv

Villy trivs med att kunna vara aktiv med det praktiska arbetet på den lilla gården som han driver med sin sambo.

– Stegräknaren jag använder mäter runt 4-5000 varje dag. Eftersom jag använder 70 procent mer energi med en lårprotes än annars är jag nöjd med min egen insats.